Idag kl 17 körde jag in Katarina i den hall som hon skall stå i under vinterhalvåret. Det har varit ett fantastiskt seglarår, loggen stod på 2804 Nm.

Tack alla ni som troget följt mig på seglatsen upp till Lofoten och Vesterålen. Det är ni som motiverat mig till att fortsätta att skriva.

Nytillkomna besökare som är intresserade att läsa bloggen börja på månad maj till höger i marginalen under Arkiv, det är då vi avseglar gå sedan månadsvis framåt.

På återseende nästa år, får se vad det blir då!

Harry

Nu har det gått två veckor sedan jag ”landade” i Grötvik efter ett liv ombord i åtta veckor. Det är givetvis stor skillnad att bo i ett hus mot att bo ombord på en mycket begränsad yta som det trots allt är på en båt, även om Katarina inte är liten, 40 fot, nästan tolv meter lång och fyra bred.Att allt har gått så smidigt beror givetvis på insatsen från er gastar, plus att vädret varit fantastiskt. Under dessa veckor har det ju endast regnat i Bergen. Tänk om det hade regnat, blåst storm och varit dimma.

Förra året när jag seglade till Skottland så blev inte rutten den som jag från början tänkt mig. I år emellertid så kom jag nästa dit jag ville. Den enda plats som jag inte kom till enligt planen var Andenes högst upp på Andöya i Vesterålen. Vi skulle ju titta på valar men det blåste nordlig kuling och även om vi kommit dit, blåste det för mycket för att kunna se djuren. Det bör vara lugnt eller helst vindstilla.

Från början hade jag även tänkt mig att gå till Narvik men flera sa att det var långt in, inte mycket att se och lika långt ut, en tur på ytterligare 60 sjömil och inga ”sådana där” naturupplevelser.

Det var förfärligt så långt det var, detta insåg jag nog först när jag kom fram till slutmålet, vi seglade ju i sju dygn och då var man så uppe i seglatsen att man inte tänkte på avståndet, då var det att komma fram som hägrade. Men när vi vände söderut då insåg man hur långt det var hem till mor. En kompis nämnde att när du kommer till Ålesund har du hälften kvar, när vi var i Brännösund stod skylten 840 km till Nordkap, 840 km till Lindesnes. Det är långt!

Naturen är nog det som gjorde störst intryck på mig, dessa berg, alla dess olika bergarter som orsakar dess formationer, ibland poröst, ibland höga tvära, jag undrar hur många toppar över tusen meter som jag har sett, ibland långa formade av inlandsisen. Omvänt på vattnet, fem sexhundra meter djupt så plötsligt tjugo meter. Det gällde givetvis att vara med på plotter och sjökort. Miljoner grynnor finns utmed kusten, jag fick verkligen testa och praktisera mina navgationskunskaper, chansade aldrig, gick hellre omvägar när jag var osäker.

Midnattssolen sken så fint, man var aldrig trött trots att man aldrig gick och lade sig, där ser man solens positiva inverkan på kroppen. Att segla bland de snöklädda topparna gjorde att man fick en arktisk känsla. Oftast var det inte mycket mer än tre fyra grader på morgonen, tio elva på dagen men vad gör det när man har kläder och solen skiner.

Något annat som jag också lade märke till var att båten inte blev smutsig av nedfall som den blir på våra breddgrader, däremot fick man spola båten ofta, både fribord och däck pga. saltet från sjön.

Jag skulle givetvis velat ha mer tid för att gå in i fjordar och vikar, titta på  sevärdheter, jag är emellertid oerhört nöjd med allt jag fick se och skulle nog inte ha ändrat på något i detta, enligt många, världens vackraste land.

Ett speciellt tack till gastarna

Thomas, Fredrik, Pål, Görel, Fredrika, Hans-Bertil, Inger, Roland, Ulla, Lars, Tomas, Leif, Alve och Leif

som medverkade till att seglatsen gick att genomföra på ett sådant trevligt sätt.

”Kapten”

Reine i Lofoten

Från en annan sida

Som ni vet så är jag hemma, jag har inte ”landat” ännu, jag går och funderar på min sammanfattning av seglatsen. Vad var det som fungerade och vad var det som med facit i hand som jag skulle ha velat ändra på.

Ni minns att jag träffade två svenskar i Bergen med sin båt Ariel IV. Jag förutsatte när jag skrev i bloggen den 20/7 att alla givetvis visste vilket detta par var. Så är givetvis inte fallet. Ickegolfaren vet inte vem Annika eller Tiger är, ickefotbollsspelaren vet inte vem Nisse eller Zlatan är, ickehockeyspelaren vet inte vem Foppa eller Rolle är.

Nu utgår jag ifrån att de flesta besökare till min blogg är ”landkrabbor”, (det var jag också från 1970 - 2004) skall vi göra en gallup?.

Tillbaks till Ariel IV. Familjen Boye-Freudenthal är en legend i långseglingskretsar, ”alla” i världen känner denna familj. För rätt många år sedan så sålde det sitt hus i Skåne, köpte en 50 fot stålbåt, tog sina tre barn ur skolan och seglade jorden runt under tre år. Eric jobbade som ”skärgårdsdoktor” i Bodötrakten under flera år för att tjäna ihop till denna seglats.

Väl hemma planerade de nästa äventyr och då mot Nordpolen, första året seglade de längs Norge kust till  Bodö, där Eric under vinterhalvåret fortsatte sin tjänst, boende i båten för att sedan nästa år fortsätta till Svalbard och packisen. Om jag inte minns fel kom de en bit över 80 N ( 90 = nordpolen).Deras bok ”Mot Nordpolen” har givetvis bidragit till mitt beslut att segla norrut mot Lofoten. Jag läste några kapitel härom kvällen om sträckan Stavanger – Bodö, många platser som de beskrev har jag nu också besökt!

Så står detta par vid kajen och frågar ”lilla mej” om de kunde få ligga med sin båt utanför min.Vad hade golfaren sagt om Tiger kom och frågade om han fick ställa sin vagn bredvid min? ( Nu tror jag inte Tiger har någon vagn)…ni förstår vad jag menar…..

Jag upptäcker ibland en hel del tanke och stavfel. Hoppas ni har haft överseende med detta. Ofta har jag skrivit ganska sent och kanske inte alltid orkat  läsa korrektur.

Birgitta och Eric med sin senaste bok (från mitt skeppsbiblotek)

Vi lämnade Farsund i torsdags för att gå till Skagen, vi seglade ut mot Lindesnäs, Norges Smyge Huk eller Kap Horn. Allt frid och fröjd men när vi vände upp mot Skagen ändrades förutsättningarna.  Kusten är berömd för sina strömmar. Det var ett kämpigt dygn, det blåste ostligt mot, dessutom hade vi en motström på i snitt 2,5 knop. Vi stampade mot Skagen de dryga 110 milen ofta i tre knop. Vi gick in i Skagen för att ta igen oss några timmar. Vi fortsatte mot Öckerö, Alve mönstarade av. Leif och jag fortsatte via Vinga söderut, första waypoint var Glommen, nästa Tylön. Det var en fantastisk natt, solen gick ner i ett eldhav kort därefter kunde vi njuta av månens uppgång. Strax efter 6 gick vi in i Grötviks som jag lämnade för åtta veckor sedan.

Vilka veckor.....synd att man inte kan föra över intrycken.

Nu skall jag smälta mina upplevelser, jag kanske återkommer med några rader, kanske en sammanfattning.......

Kl 06:05 efter 2662 Nm anlöper Leif I och jag hamnen i Grötvik!

Trots allt skönt att vara hemma!

Utförligare rapport kommer, just nu när jag sitter på en stol vid datorn så gungar det ordentligt.........

Tack för visat intresse!

Vi befinner oss nu i Farsund, den vita staden(min kommentar) alla hus är vitmålade. F ligger strax väster om Lindesnäs, Norges sydligaste udde.

Idag har vi seglat långt, 66 nautiska mil (x 1852 m) Det gick verkligen undan, vi loggade 11,6 knop som mest och då blåste det drygt 18 m/sek.

Den närmaste tiden kommer vi att ha dålig förbindelse med internet.

På gensyn som man säger här i Norge!

Typiska norska hus med garaget under

Vacker vy

Lista fyr!

Ursäkta, jag har alldeles glömt att presentera besättningen som mönstarde på i Bergen i lördags.

Alve, en gammal kompis från Öckerö. Vi har seglat en hel del tillsammans. Önskegasten, det är som att komma till ett dukat bord, dessutom trimmar han seglen hela tiden. Jag får ha överseende med att han inte är så bra med disken...

Leif, känd halmstadbo. Duktig i köket, tillika klubbmästare i Halmstads Segelsällskap. Har en passion för gräsklippare!

Segeldagen har varit fantastisk, numera seglar vi på öppna havet, här finns inga öar att gömma sig bakom. Till Egersund brukar man gå om man skall över Nordsjön och avvakta bättre väder. Vi har seglat dryga 40 mil i NW vind mellan 8 - 14 m/sek. Bra fart!

Man märker att man närmar sig ekvatorn, idag såg vi en badstrand med två människor.

Alve

Leif

Tananger är en förstad till Stavanger, här finns snuskigt med pengar, våra flotta villor bl.a i Halmstad med omnejd ser ut som friggebodar.

Egentligen skulle vi ha gått in till Stavanger eftersom jag aldrig varit där, men det är en bra bit in och för att komma ut, för att gå söderut, går man ytterligare 14 Nm. I Stavanger pågår en matmässa plus att S är årets kulturhuvudstad. Nu har jag varit på marinfestival i Ålesund plus Bergen fem dagar mitt i "smeten", att då lägga sig i bredd med en massa andra båtar hade vi (jag) inte lust med.

Det är väldigt intressant att studera olika båtkulturer. Norge är ett relativt nytt segelbåtsland, om jag får gissa så finns det 95% motorbåtar. En motorbåt lägger sig aldrig utanför en segelbåt, hellre fem i bredd än att lägga sig utanför en segelbåt. Inte mig emot...

När motorbåtarna kommer i hamn, och man går sällan ensam, plockar man fram campingmöblerena och har fest på bryggan.

Förlovningsfest på bryggan!